Uppe

Jaha, då var man uppe. Känner mig jätte konstig i kroppen. Den är slö. Vet inte vad som är fel. Känner mig helt enkelt ur balans. Har kört av spåret.
Men hur ska jag ta mig upp på spåret igen.
Det är inget roligt att må såhär.
Tacka gudarna att jag har min älskade Felix. Han stöttar mig och finns alltid där. Han gör saker för mig som ingen annan hade gjort.
Jag är nog ingen lätt person att leva med. Men Felix löser det. Och för det är han guld värd. Finns inget i hela världen som kan ersätta honom. Och jag är aå glad att han är min!

Vila i frid älskade morfar

Begravningen var underbart vacker. Du fanns där. Jag kände dig. 

Allt var så perfekt. Det var så du. Jag saknar dig så mycket.
Men du gick din egna väg, du levde i din egna bubbla.
Kanske för att bespara oss andra din smärta.
Men de är de familjen är till för, dela smärta och sorg.

Men nu är din smärta borta, nu kan du springa på himlens ängar tillsammans med din älskade Jade.

Jag kommer alltid minnas dig, som den goa, humoristiska, underbara morfar du var. 

Vi ses igen! 

Sömnlös

Klockan är strax efter 2 och jag sitter och är inte de minsta trött. Tankar far runt i huvudet.
Hur mycket ska man egentligen stå ut med? När säger kroppen ifrån?
Mitt liv har gått 220 km/h de senaste 5-7 åren. Nu börjar det lugna sig och allt faller på plats, och nu slår allt mig i ryggen.
Jag är orkeslös och ledsen. Ibland glad, men för att sedan bli nedstämd igen. Vad är det för fel?
Jag orkar inte må såhär mera nu. Imorgon får jag ringa lite samtal. Någon hjälp måste jag få.

Annars så håller jag på att scanna datorn just nu, har inte haft virusprogram på flera månader, kanske är därför datorn är seg. Finns säkert nån skit i datorn.

Ville bara skriva av mig lite...

Nu var de ett tag sen jag va här inne. Jag saknar verkligen gamla blogger.. hittar ingenting längre, ska se om jag kanske kan få till någon bra design.. hörs senare... kanske