Imorgon är det ingen vanlig dag, för det är min älskade dotters 3 årsdag! Hurra!
För exakt 3 år sedan så låg jag hemma med värkar, inget jag visste då förstås. Men om 1 timme o 30 min skrivs jag in på förlossningen. Trodde inte de var så allvarligt. Men här skulle det födas barn. Efter försök att stoppa förlossningen utan att lyckas så gick vattnet 2.50 och jag panikslagen. Bebis ska ju inte komma nu! Är ju bara i vecka 27! Men bebisen ville ut!
Klockan 06.59 torsdagen den 28 oktober tittade världena finaste tös ut, med sina blyga 1000 gram och 36 cm lång. Hon gnydde och va jätte pigg. Men det var bara för läkarna att springa ner till akutrummet o sätta slangar o sånt. 08.05 fick jag se min skrutta igen. Så liten och så skör, men endå så stark. Läkarna va häpna, hennes apgar låg på 7,10,10. Inte vanligt för en så tidig bebis.
Resan har varit lång och man har i vissa stunder känt sig maktlös. Men idag är hon en ståtlig tös på 14 kg och 95 cm lång.
Hon är en tjej som vet vad hon vill. Hon är mån om sina kamrater och bryr sig mycket om hur andra har det. Hon är noga med att klä sig ordentligt och hon gör allt så gott hon kan!
Hon är det bästa jag gjort!
