Uppe

Jaha, då var man uppe. Känner mig jätte konstig i kroppen. Den är slö. Vet inte vad som är fel. Känner mig helt enkelt ur balans. Har kört av spåret.
Men hur ska jag ta mig upp på spåret igen.
Det är inget roligt att må såhär.
Tacka gudarna att jag har min älskade Felix. Han stöttar mig och finns alltid där. Han gör saker för mig som ingen annan hade gjort.
Jag är nog ingen lätt person att leva med. Men Felix löser det. Och för det är han guld värd. Finns inget i hela världen som kan ersätta honom. Och jag är aå glad att han är min!

Vila i frid älskade morfar

Begravningen var underbart vacker. Du fanns där. Jag kände dig. 

Allt var så perfekt. Det var så du. Jag saknar dig så mycket.
Men du gick din egna väg, du levde i din egna bubbla.
Kanske för att bespara oss andra din smärta.
Men de är de familjen är till för, dela smärta och sorg.

Men nu är din smärta borta, nu kan du springa på himlens ängar tillsammans med din älskade Jade.

Jag kommer alltid minnas dig, som den goa, humoristiska, underbara morfar du var. 

Vi ses igen! 

Sömnlös

Klockan är strax efter 2 och jag sitter och är inte de minsta trött. Tankar far runt i huvudet.
Hur mycket ska man egentligen stå ut med? När säger kroppen ifrån?
Mitt liv har gått 220 km/h de senaste 5-7 åren. Nu börjar det lugna sig och allt faller på plats, och nu slår allt mig i ryggen.
Jag är orkeslös och ledsen. Ibland glad, men för att sedan bli nedstämd igen. Vad är det för fel?
Jag orkar inte må såhär mera nu. Imorgon får jag ringa lite samtal. Någon hjälp måste jag få.

Annars så håller jag på att scanna datorn just nu, har inte haft virusprogram på flera månader, kanske är därför datorn är seg. Finns säkert nån skit i datorn.

Ville bara skriva av mig lite...

Nu var de ett tag sen jag va här inne. Jag saknar verkligen gamla blogger.. hittar ingenting längre, ska se om jag kanske kan få till någon bra design.. hörs senare... kanske

Stolt mamma!!

Jag är mamma! Jag är mamma! 

Jag tror inte jag fattar det ännu, egentligen. Jag kan inte sluta vara så stolt. Det är MIN dotter. Hon kan så mycket. Varje dag är nya överraskningar! Jag kan inte smälta det. Ibland blir jag bara så överväldigad. 

Som idag, när de första dagiskorten kom. Jag kan inte sluta titta på dom! Det är min lilla prinsessa! Eller ja, lilla och lilla.. hon är ju inte så liten längre. 

Men det är ok att skryta lite.... så här kommer kortet på min underbara skatt 

Fortfarande

Fortfarande förkyld så in i bomben. Duktigt seg i kolan.
Idag har jag fått lite gjort iallafall. Steg upp ca 6.30 klä på sig och annat nödvändigt. Ungarna fick frukost. Älskling körde de stora till skolan ich jag stannade hemma med de två små. Klädde på overaller och mössor och dyl. Vi åkte upp och lämnade de små på dagis och sedan körde älskling mig in till stan.
Pratat EXTREMT mycket med min jobbcoach idag. Så nu vet hon nästan allt om mig och mitt liv..
Sitter och spinner på lite ideèr om utbildningar.. finns två jag vill gå, en är gratis och är i ca 12 veckor. Den andra är 3-4 år och kostar *** ***:-
Valet när de gäller pengar är ganska enkelt.. men inte de som jag vill jobba med..

Som vanligt

så glömmer jag totalt bort bloggen. Det har hänt lite grann på sista tiden. Den 30 november lämnar jag mitt kära Lyckeby och flyttar till jämjö. Felicia har ju fått dagisplats på ett allergi-dagis. Och snacka om att jag hade tur. Fick en tvåa för en rimlig hyra, och när kontraktet var påskrivet så ringer fastighetsbolaget och vill bygga ut min lägenhet så jag får en trea och månadskostnaden skulle ändå ligga under den summan jag ger för min nuvarande tvåa i Lyckeby.

Sen har jag börjat kompetensutveckling på Lernia. As tråxi... sitta vid en dator 8.30-14.00. Roligare kan man ju ha.. men men..
skickade efter lite blanketter om den utbildningen jag är intresserad av. Men de krävs en hel del innan jag kan komma in på den utbildningen, så frågan är hur jag ska göra?

Känns som om jag inte kommer någon vart i mitt liv, att jag bara står och trampar i samma ruta hela tiden. och jag är så trött på detta nu. Jag vill ha ett riktigt liv, ett självförsörjande liv. Kunna unna mig något, och framför allt, kunna unna Felicia något. Kunna åka iväg på diverse utflykter jag vill göra.
Men de kommer väl de också?

Glad chey :)

Idag är jag på väldans gott humör ska ni veta gott folk. Ärligt talat kommer jag inte ihåg när jag va glad senast? Känns som om man går runt och är på dåligt humör för jämnan nu för tiden. Är det för att hösten har börjat tåga in? Eller är de för att man vet att ens barn snart fyller 2 år? Tiden går fööör fort. 

Det var väl förra veckan hon började gå? Eller vad de igår hon började prata? 

Jisses ja...

Nej men jag är glad idag. Men de får ni inte veta förren om ett tag. Finns ju alltför nyfikna människor som läser här, så jag väntar med att skriva ut något innan jag har alla papper på bordet. 

IMORGON ÄR DET INGEN VANLIG DAG FÖR DET ÄR MIN ÄLSKLINGS FÖDELSEDAG

HURRA HURRA HURRA!! 

Jävla satans fan

Jag blir så trött på att få skit hela tiden. 

Det är inte MITT fel att min dotter är sjuk. Och har varit mycket sjuk. 

Hon har svår astma och behandling pågår. 

Nu gick ju högsta hönset på soc bananas på mig för att läkaren anser att min dotter 

inte ska på dagis förrän i oktober. Jag är alltså hemma för VÅRD AV BARN till och med 12-10-05. 

Och detta går dom i taket för?! Om dom bara hade kunnat lyssna på mig från första början när dom ville ha ut henne på dagis. Jag sa till dom att hon inte var redo och att hon skulle bli sjuk. Men nej då, tro inte mig. Jag hittar ju bara på? Som om de är så jäkla kul att gå hemma och leva på existensminimum? 

Tro mig, jag hade hellre haft ett jobb och kunna leva som en riktig människa!