Många gissar nu på att den bästa dagen i mitt liv är den dagen min dotter föddes. Till viss del kan jag säga att det är det, men det är även den värsta dagen i mitt liv.
Att bli utlämnad så, till vårdpersonal, och träda in i en värld där vad som helst kan hända.
Överlever hon? Är det något kritiskt med henne? Varför ska vi till Lund?
Vad är det som händer???
Från att vara självständig, till viss del, och klara sig utan mammsen, till viss del ;)
Till att själv bli mamma, och transporterad ner till Lund, med en dotter 13 veckor förtidigt född.
Vilken värld hamnade jag i? Vad betyder alla pip? Dör hon nu eller?
Alla tankar som snurrade..
Varför hände detta mig?
Kunde jag förhindrat det?
VA? Hade jag havandeskapsförgiftning?
Att klara sig på egen hand, i en främmande stad, inte veta något om hur läget med ens barn.. Det var ett rent helvete att befinna sig där. Utan min mamma, utan min älskade sambo!
Hur kunde livet bli såhär?
Jag trodde att när man fick barn så skulle allt vara så puttinutt, men för mig, för oss, så blev det en mardröm. Vågade inte hoppas på för mycket.
1000 gram som blev 915 gram.
36 cm lång
Vårt lilla knyte..
Idag, snart 6 månader senare..
Jag ser på vår lilla tjej, vår lilla tjej som börjar bli stor.
Jag älskar henne bara mer och mer för var dag som går. Och jag fattar inte, om jag försöker tänka tillbaka, att det verkligen har varit så traumatiskt. Det senaste året har varit förjävligt rent ut sagt. Men så kom vår ängel, som på beställning på posten och gjorde vårt liv till mer än underbart!
Hon är så fin, så glad och precis perfekt!
Jag älskar henne mer än livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar