Nu har det varit sådan hemsk bloggtorka igen! Fy på mig!

Jag lovar jag ska försöka ordna upp speciella bloggtider här hemma ;)

Det har inte hänt så himla mycket på hemmafronten. Linus har blivit anställd nu

så nu säger vi snart bye bye soc, see you in hell!

Dagarna med Felicia bara rullar på och man ser nya förändringar varje dag. Jätte kul!

Hon säger mamma väldigt mycket nu. Kryper gör hon med, på sitt egna lilla sätt; Baklänges

Känns lite skrämmande faktiskt att just idag 28/8 är det exakt 10 månader sedan vår ängel kom till världen.

Det har verkligen gått fort. Och för det mesta är det en glad tjej vi har fått.. med massa energi.

Något som förbryllar mig nu är att jag fått hem papper från försäkringskassan angående min FP. Jag måste in till arbetsförmedlingen och ändra om så jag blir aktiv sökande. Jag är ju inskriven, men jag är avaktualliserad som det så fint heter. Men fortsätter jag vara det så kommer jag förlora min FP när Felicia fyller 1 år. Och det går ju inte för sig!

Nu galer min prinsessa från sängen. Kan nästan sätta min vänstra lilltå på att hon ligger på mage

nere vid fotändan på sängen. Som vanligt ;)

Hur beskriver man sin kärlek utan att låta övedriven?

Det finns alltså inget bra sätt alls att försöka ens sätta ord på det man känner.

Men vet hur man känner, fast vet man egentligen alls?

Jag menar, kan du inte sätta ord på det du känner, hur vet du då vad du känner?

I flera dagar har jag gått och funderat på hur jag ska få min käre sambo att verkligen fatta hur mycket kärlek jag hyser till honom. Men det finns inget, och då menar jag inget, som kan förklara hur jag känner.

"jag älskar dig mer än livet" - nja, gör man verkligen det, eller är det ett dumt idiotiskt uttryck?

Han är pappa till min dotter, han är den killen jag är kär i, killen jag älskar och har gjort det snart i 3 års tid. Han är en klippa för mig. Han finns där när jag har det jobbigt, och jag finns här när han har det jobbigt.

Men hur ska jag förklara själva kärleken?

Man kan ju fumla fram och tillbaka utan att ens komma till sans med detta!

Kärlek är skit, ja det är det, skit-svårt att förklara.

Allt är inte som förut, och med förut menar jag typ 2-3 månader tillbaka. Nu känns allt så platt?

Inte från mitt håll, jag kan gärna gosa ner mig i soffan till en film och bara mysa. Laga någon super-middag som verkligen kan symbolisera kärlek.

Jag kan köpa en bukett blommor och ett kort, men varför göra det när det inte är uppskattat?

Kärleken är ett mysterium, varför uppstår den? Hur uppstår den? Och vad är det hos 2 människor som gör att just de 2 människorna "klickar" ?

Eventuell flytt inom kort?

Vi söker oss runt efter en större lägenhet då vi känner att Felicia behöver ha ett eget rum. Kanske inte att sova i på direkten men man kan placera alla hennes leksaker och kläder och tavlor m.m i hennes rum och inreda det som man vill ha det. Känner inte riktigt för att inreda vårt nuvarande sovrum till ett barnrum.

Men nu är det så att vi har placering 1 på en trea, bostad bums, låter skitbra eller hur?
Men nu är det så att det bor en person i denna trapp våningen ovanför som för en massa oljud och detta är en person som inte går att prata sans med.. Det blir vidare pratade till kompisar, syskon och deras kompisar och tillslut så kommer jag/vi framstå som de onda.

Så jag känner att jag hellre avvaktar till en annan trea kommer ut.

Det är ju inte så att det råder panik över vårt nuvarande boende precis..