Förlossningsberättelsen

Kanske kommer ett par månader för sent? Men som mina nära och kära vet så har det varit många bollar i luften. Nu finns det äntligen tid. Läs och kommentera!

Allt började på tisdagkvällen då jag fick ont i ryggslutet. Jag försökte varva ner och tänkte att jag säkert var överansträngd. På kvällen hade jag mitt vanliga samtal med Linus och han tyckte som jag, att jag skulle varva ner mig och inte tänka på det för mycket. Men de blev inte mycket sömn den natten. På onsdagmorgonen ringde jag till barnmorskan och förklarade hur jag kände det. Jag fick en akuttid kl 13.00. Eftersom det var flera timmar tills dess så valde jag att gå ner till Tina P och dricka lite kaffe med henne och Anna. Vi åkte ner till amiralen för att handla lite kaffefika och där nere fick jag hålla mig på magen och gå som en pingvin, men de var skönt att gå för det gjorde inte alls lika ont då. När klockan blev 13.00 så träffade jag barnmorskan och vi lyssnade på hjärtslagen och allt lät bra. Men hon var ändå orolig över mina ryggsmärtor som strålade ut i buken så hon valde att skicka upp mig till förlossningen för lite mer kontroller. Jag ville inte åka upp dit själv så jag satte mig på bänken utanför vårdcentralen och väntade på att min mormor skulle komma. Alltså en bilresa på 25 minuter. Och det var nog dom längsta minuterna i mitt liv. Uppe på förlossningen så satte dom CTG för att kolla barnets hjärtljud och min smärta. Dom gjorde även vaginalt UL och vanligt. Allt såg bra ut och dom beräknade barnets vikt till 1132 gr. Detta tog ca 2 timmar sen fick jag åka hem igen. Det jag kände var alltså bara sammandragningar, inget att oroa sig för.

Det blev en fika till hos Tina P efter förlossningen eftersom Tinas sambo skulle hjälpa mig med att hämta skötbord och spjälsäng den kvällen. Vi åkte ner och jag hade väldigt svårt att sitta i bilen. Hur jag än satt så gjorde det ont med jämna mellanrum.

Men vi hämtade sängen och skötbordet.

Runt kl 21 så pratar jag med min mamma om hur ont jag har och hur trött jag är. Mamma sa att jag skulle ta 2 alvedon och gå och lägga mig. Och om jag fortfarande var vaken kl 22 så skulle jag ringa. Jag låg och vred och vände på mig och var kissnödig hela tiden så upp och ner på toaletten.

kl 22.50 ringer jag min mamma igen gråtandes och berättar att jag fått en blödning. Det enda mamma sa: - Ring förlossningen, jag väcker Pelle! (mammas man)

Det tog ungefär 30 minuter innan dom kom, men de kändes som flera timmar. När jag skulle gå ner för att möta dom så orkade jag inte vänta på hissen så jag går ner för alla trapporna men sjunker ihop på sista trappsteget. Pelle ser när jag faller ihop så han springer fram och bankar på portdörren och på något sett lyckas jag öppna till honom och han frågar då om dom ska ringa ambulans. Men jag reste på mig och gick ut till bilen och la mig ner i baksätet.

Jag minns inte så mycket av bilresan upp till förlossningen men jag minns att det kändes som en evighet innan hissen på sjukhuset kom. Väl inne på rummet som jag fick så träffar vi en barnmorska som hette Kristina och en sköterska som hette Jenny. Jag fick ännu en gång bli kopplad till CTG för att kolla bebisens hjärtljud och kolla styrkan på den smärtan jag kände.

Jag fick även en spruta med kortison för att påskynda utveckligen på bebisens lungor.

Efter det satte dom en kanyl i handen som jag sedan fick Bricanyl igenom. Detta för att stoppa förlossningen. Min svärmor kom till förlossningen runt halv3 men det minns jag inte utan det är vad min mamma och svärmor berättat. Och detta pga lustgasen. Kvart/Tio i 3 går vattnet och då förstod vi att det var försent att stoppa.

Kristina meddelade neonatal att bebisen var påväg . In i förlossningssalen kommer jourläkare M H, samma läkare som undersökt med tidigare på dagen och också han som sa att allt var OK och att allt var i sin ordning. Det enda jag minns av samtalet när han kom in var att dom planerade ett kejsarsnitt. Men det var ju något som jag absolut inte ville, här ska de födas normalt!!

Natten flöt på saaaakta, och det enda jag minns är värk, på värk, på värk!!

Runt 6.30 stänger dom av Bricanylen och då slutar naturligvis mina värkar med. Så då fick jag värkstimulerande och en kvart senare började mina krystvärkar.

Efter 2 kryst så är huvudet ute och då ringer Linus, han blir lite chockad. Och under tiden min mamma pratar med Linus så får jag en krystvärk till och då kommer hon ut!

Vår lilla ängel!

28 oktober 2010

06.59

1000 gram

36 cm lång

Den bästa dagen i vårt liv!!