Hur beskriver man sin kärlek utan att låta övedriven?

Det finns alltså inget bra sätt alls att försöka ens sätta ord på det man känner.

Men vet hur man känner, fast vet man egentligen alls?

Jag menar, kan du inte sätta ord på det du känner, hur vet du då vad du känner?

I flera dagar har jag gått och funderat på hur jag ska få min käre sambo att verkligen fatta hur mycket kärlek jag hyser till honom. Men det finns inget, och då menar jag inget, som kan förklara hur jag känner.

"jag älskar dig mer än livet" - nja, gör man verkligen det, eller är det ett dumt idiotiskt uttryck?

Han är pappa till min dotter, han är den killen jag är kär i, killen jag älskar och har gjort det snart i 3 års tid. Han är en klippa för mig. Han finns där när jag har det jobbigt, och jag finns här när han har det jobbigt.

Men hur ska jag förklara själva kärleken?

Man kan ju fumla fram och tillbaka utan att ens komma till sans med detta!

Kärlek är skit, ja det är det, skit-svårt att förklara.

Allt är inte som förut, och med förut menar jag typ 2-3 månader tillbaka. Nu känns allt så platt?

Inte från mitt håll, jag kan gärna gosa ner mig i soffan till en film och bara mysa. Laga någon super-middag som verkligen kan symbolisera kärlek.

Jag kan köpa en bukett blommor och ett kort, men varför göra det när det inte är uppskattat?

Kärleken är ett mysterium, varför uppstår den? Hur uppstår den? Och vad är det hos 2 människor som gör att just de 2 människorna "klickar" ?