Idag ringde alarmet 7.00 men inte ville jag stiga upp då, trots att det inte varit så himla skön sömn på sjukhuset. Sneglade bort mot älsklingen och han sov så gott så.. Så jag valde att snooza en halvtimme.
Sen kom chocken att personalen inte kommit och väckt mig inatt, trodde ju dom skulle göra de så lillsnorpan varit suttig de senaste dagarna.
Men det fick jag känna på vid 9.00, då var det matdags och då var det ammningsvikt och innan maten vägde hon 1790 (med kläder och hela faderullan) och efter målet vägde hon 1820, så alltså fick hon i sig HELA 30 ml från bröstet idag, och de blev bara 10 ml i sonden + medicin då.
Sen kom chocken att personalen inte kommit och väckt mig inatt, trodde ju dom skulle göra de så lillsnorpan varit suttig de senaste dagarna.
Men det fick jag känna på vid 9.00, då var det matdags och då var det ammningsvikt och innan maten vägde hon 1790 (med kläder och hela faderullan) och efter målet vägde hon 1820, så alltså fick hon i sig HELA 30 ml från bröstet idag, och de blev bara 10 ml i sonden + medicin då.
Målet efter det var inte lika suttigt, men visst fick hon i sig, mammas lilla tjej.
Annars har dagen rullat på i en väldans fart, och mycket har hänt. Hon har inte några krångliga elektroder kvar på bröstet och magen, utan har "bara" en kännare på foten som mäter saturation och puls. Sen grimman då, men minimalt med syrgas, men det behöver hon.
Avstängt är för lite och är de på så är det för mycket, så vår lilla tjej plingar ofta och får personalen till att springa fram och tillbaka.
Annars har dagen rullat på i en väldans fart, och mycket har hänt. Hon har inte några krångliga elektroder kvar på bröstet och magen, utan har "bara" en kännare på foten som mäter saturation och puls. Sen grimman då, men minimalt med syrgas, men det behöver hon.
Avstängt är för lite och är de på så är det för mycket, så vår lilla tjej plingar ofta och får personalen till att springa fram och tillbaka.
Men så är det tydligen alltid när prematurbarn är påväg ur syrgas-behov. Men hon får ta den tiden hon behöver, det enda jag längtar till just nu är när jag får in henne på mitt rum.
Först då kanske man mer kan känna sig som en MAMMA och inte som en sköterska.. och kanske till och med slippa lite av den där övervakningen man ständigt är under.
Först då kanske man mer kan känna sig som en MAMMA och inte som en sköterska.. och kanske till och med slippa lite av den där övervakningen man ständigt är under.
Nu räknar man iallafall ner dagarna till nästa ÅR, då vet jag att det inte är så lång tid kvar tills vi blir en familj på riktigt. Sen dessutom händer det något otroligt mysigt och romantiskt på nyårsafton, Älskling och jag firar hela 2 år tillsammans, fatta... 2 ÅR!
Tiden har gått rasande fort och det kommer det fortsätta göra och nu har vi en alldeles underbar dotter att mysa med i framtiden med!
Nu ska jag krypa ner med min underbara karl!
Kärleken är obeskrivlig!
Nu ska jag krypa ner med min underbara karl!
Kärleken är obeskrivlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar