Har suttit här nu ett tag och försökt komma på hur man kan formulera sin kärlek till sitt barn.

Men jag kommer inte på en bra formulering alls. Det går inte beskriva med ord hur det känns att vara förälder.

Jag vill också kunna sätta ord på hur mycket jag värdesätter mig älskade Linus. Men det går inte heller. Även om man hittar "passande" dikter och liknande så känns det som att det inte räcker. Och ibland känns det överflödigt fastän att det inte räcker. Fattar ni?

Man känner sig helt handlingsförlamad när det finns något som man verkligen vill skrika ut över världen, men man finner inga ord. Helt hjälplös. Som att man drunkar bland alla känslor. Och sen att få personen i fråga att FATTA hur mycket man älskar och värdesätter honom vilkorslöst.

Jag lever för min familj. Min dotter och min sambo. Men ibland känns det som om jag lever ensam?

Som sagt, detta blir bara snurrigt. Finns ingen dikt eller låt som kan beskriva

det jag känner.