Du där!

Ja precis DU!

Du säger att du är min vän, men var är kontakten?

Är det alltid upp till mig att ringa? Du kan väl också lyfta på luren?

Tycker inte det riktigt känns som att du bryr dig liksom. Alltid är det jag som kontaktar, alltid är det jag som frågar, alltid är det JAG som ska åka.

Men hörru du, jag tänker inte lyfta luren och ringa. Det är din tur. Sen om det ska ta flera år, och våra barn blir äldre, so what? Så känner liksom jag nu!

Jag orkar inte med dig och att du hela tiden klagar!